Biografi

Gunnar Turesson

Gunnar Turesson

Gunnar Turesson 1906 – 2001

Bakgrund
Gunnar Turesson (GT) föddes i en musikalisk och litterärt intresserad familj i Arvika där fadern var möbelsnickare som på äldre dagar började bygga orglar. Familjen flyttade, via Karlstad, till Brunskog där han växte upp med sex äldre syskon. Musikintresset startade tidigt och fiolen blev hans första instrument. Han tog musiklektioner för professor Lars Zetterkvist i Karlstad och hade planer på att bli violinist. Han lyckades också bli antagen till musikakademin i Stockholm. Ekonomin tillät dock inte att han förverkligade sina musikaliska studier i violinspel. Under 1920-talet var han bl a skogsarbetare. Uppteckningarna av Värmländska spelmanslåtar började under dessa år och han lade grunden till ett framtida forskningsarbete av diger omfattning.

Litterära visor
År 1918, när han var tolv år, gifte sig hans syster Olga med skalden Dan Andersson. För Gunnar Turesson blev det en livsavgörande vändpunkt. Med tiden blev det en naturlig del av det musikaliska arvet att tonsätta och sjunga Dan Anderssons dikter. De första tonsattes i början av 1920-talet. Vissången till luta ledde så småningom in på det område som blev Turessons eget signum – den litterära visan.
Vid sidan av Dan Andersson och Nils Ferlin tonsatte han även Hjalmar Gullberg, Harry Martinsson, Prins Wilhelm och många andra skalder och gav visan en litterär ställning som på sitt sätt blev unik.
I mitten av 30-talet tonsatte han Gabriel Jönssons dikt Vid vakten, ”Flicka från Backafall” som blev en av de mest sjungna och älskade visorna under 1930- och 40-talen.

Stockholm
1932, uppmuntrad av bl a Ivar-Lo Johansson och Karin Boye, flyttade Turesson till Stockholm. I oktober det året gav han sin första Dan Anderssonkonsert på Borgarskolans
aula. Succén ledde honom in i de litterära kretsarna i de gamla Klarakvarteren med Ferlin i spetsen. De första åren på 30-talet var kärva men stegvis fick han alltfler engagemang och började snart sina riksomfattande turnéer. De första visböckerna gavs ut 1933 och det blev sammanlagt fem visböcker under 30-talet. Under dessa år blev han en alltmer flitig gäst i radiostudion och var en uppskattad radiocharmör.
Under 1940-talet befäste han sin ställning som ”rikstrubadur”. Nya tonsättningar kom i strid ström. Visböcker gavs ut och i radioprogrammen var många. Samtidigt var turnerandet frekventare än någonsin och han fick oftast översvallande recensioner. Under 1940-talet stod Turesson på höjden av sin popularitet. Sedan slutet av 1930-talet var han sammanboende med Bertha Wrangel. Giftermål blev aldrig aktuellt. Relationen tog slut 1949 i samband med att han lämnade Stockholm.

Åter till Värmland
Åren i Stockholm blev med tiden alltför slitsamma och längtan tillbaka till Värmland tog överhanden. 1949 gifte han sig med Birgit Hellsing och de köpte huset Änggården på Hammarö söder om Karlstad. Birgit Hellsing/Turesson var änka och hade fem barn från det tidigare äktenskapet.
Tidigt 1950, strax efter giftermålet, åkte paret till USA för en längre turné i svenskbygderna. Väl hemkommen till Värmland började resorna runt hela landskapet för uppteckningar och inspelningar av visor, ramsor, sagor och sägner. Materialet publicerades stegvis under titeln ”Värmländska kulturtraditioner” i sammanlagt tio band.

Under alla sina år var Turesson en återkommande gäst i våra nordiska grannländer. Framförallt blev banden till Norge starka. Han arbete för nordisk kulturell samverkan var oförtröttligt.
Många blev turnéerna, radioprogrammen och gästspelen både här hemma och i övriga Norden.
Tonsättningarna flödade fortfarande i jämn ström. Han samarbetade med bl a Bo Setterlind och resultatet blev en visbok 1977. En egen diktsamling kom också och en självbiografi, ”Visor och skaldeminnen”. En lång rad visor arrangerades i samarbete med den norska organisten och körledaren Else Berntsen Aas för kör. De blev utgivna såväl i Sverige som i Norge.
Totalt lämnade Gunnar Turesson efter sig ca 600 tonsättningar av svensk och norsk lyrik.
Turesson var aktiv långt upp i ålderdomen. Då hustrun Birgit avled 1999 blev emellertid isoleringen och ensamheten alltmer påtaglig. Han avled i sitt hem en vacker sommardag i juli månad 2001.

Inspelningar
Gunnar Turesson gjorde sina första inspelningar via ”Din egen röst” och liknande skivmärken på lackskivor under 1930-talet. Först 1941 klev han in i Odeons studio i Stockholm. Under åren kom ett flertal 78varvsskivor. Några har med åren blivit klassiska vistolkningar.
Under 1960-talet kom några LP-skivor och under 1970-talet samarbetade han med kapellmästaren och dragspelaren Lennart Wärmell. Resultatet blev ett flertal LP-skivor.

Instrument
Gunnar Turesson använde från början Dan Anderssons luta. Den var av tysk härkomst och en gåva till skalden av hustrun Olga. Kvalitén på instrumentet var ganska medioker. 1933 köpte han därför en luta byggd av Alfred Brock 1922. Det blev en av de allra sista lutor som Brock renoverade innan han avled 1935. Under våren 1944 beställde Turesson en luta av Brocks halvbror, Gottfrid Nilsson i Malmö, som levererades under hösten samma år. Till julen 1945 fick han en för honom specialbyggd Craftonluta. Denna luta använde han sedan i huvudsak under alla sina kommande år.